Vi lever alla med känslan att falla

Jag vet inte hur man skriver om sånt här, eller om man borde det. Jag orkar/vill inte prata om det, men jag måste få det nedskrivet och jag vill inte att det ska vara någon smutsig hemlighet.

Igår när jag skulle hem till Therese och Tobias pratade jag med mamma i telefon hela vägen från tunnelbanan. Vi la på så att jag kunde ringa Tobbe så att han kunde komma ner och släppa in mig i porten. Det var mörkt och regnigt ute, men klockan var inte mer än åtta. När jag precis ska säga hejdå till Tobbe (i telefonen) så ser jag att det går någon en bit bakom mig. Jag står alltså precis vid porten som har noll insyn på grund av buskar. Snubben har luva och ser sådär läskig ut, men såna ser man ju hela tiden och det händer ju aldrig någonting. Så tänker man i alla fall. Jag vänder mig mot porten och helt plötsligt tar någon tag i mig bakifrån. Ni vet när någon av ens vänner ska skrämma en och lägger armarna runt en bakifrån, så kändes det. Tills snubben började antasta mig. Allt det här hände kanske under loppet av en halv minut, men för mig kändes det som en evighet. Jag skrek så högt jag kunde. Jag skrek efter hjälp och jag bara gallskrek. Till slut släppte han mig och sprang därifrån.

Det värsta var att när han sprang därifrån såg jag precis att hissen började åka uppåt. Detta innebar att det skulle dröja en eller två minuter innan Tobbe kom ner till porten. Det var nog det värsta, att stå där och veta att han kunde komma tillbaka närsomhelst och jag hade ingenting att försvara mig med.

Det var tur att jag skrek så högt som jag gjorde och att det inte blev mer än att han tafsade på mig. Jag kom ganska lindrigt undan, men det är fan inte acceptabelt. Jag tror inte att den där killen hade några planer på att våldta mig heller. Han hörde nog mitt och Tobbes telefonsamtal och insåg att han hade några minuter på sig att "passa på". Jag kommer i alla fall aldrig gå ensam i Tensta igen. Jag vet att man inte ska ha fördomar och sånt här händer på andra ställen också, men nu hände det mig i Tensta och jag kommer aldrig känna mig trygg där igen. Kanske om jag köper lite pepparsprej att ha i väskan.

Kommentarer
Postat av: Nina

Men fyfan vad hemskt hjärtat!! Ring mig om du vill prata.. I vilket fall så ringer jag dig på onsdag när jag är ledig!! Kram

2011-10-10 @ 16:13:38
Postat av: Elin

Men helvete vad läskigt!!! Så jävla sinnessjukt att man inte ska kunna gå själv och hälsa på en vän utan att drabbas av en sån grej? Vågar inte ens tänka på hur jag skulle reagera.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback