Ronjas blogg

Det har hittills varit en väldigt produktiv dag med plugg, möten och mera plugg. Nu har jag uppnått dagens duktighetskvot så resten av kvällen spenderas med tv-serier, kakor och skype :)

 

 

Idag känns livet lite lättare än igår :) Jag hade en heldag utan social interaktion igår vilket jag verkligen behövde! Jag har inte varit ensam en hel dag sen jag kom hit. Antingen är jag i skolan, hänger med Sofia och Iris eller så skypar jag. Det var skönt med lite egentid :)

 

Idag har vi 27 grader och soool. Jag och Sofia tog en promenad och satte oss vid vattnet och spelade kort. Nu sitter jag och skypar och sen blir det nog lite tv-serier innan jag går och lägger mig :)

Gårdagen var väldigt trevlig med shopping, fika och skype. Däremot slutade den inte på samma sätt.

 

Igårkväll (typ två på natten) när jag var ute och rökte så hör jag plötsligt ett ljud. Då ser jag en kille med luva och nedböjt huvud småspringa uppför trapporna mot mig. Jag reagerade i ren panik, slängde ciggen, plockade fram nyckeln, smällde igen dörren. Sådär som man ska reagera. Däremot insåg jag efteråt att han skulle in i korridoren under, men hela situationen påminde så mycket om det som hände för något (några?) år sedan. Jag minns inte alls hur länge sen det var, men det var i alla fall lika jobbigt. Den här millisekunden av panik som känns som flera minuter, man hinner tänka igenom hur man ska göra, vad som kommer hända osv. Jag minns att jag hade samma känsla när jag blev påhoppad.

 

När jag kom in igen skakade jag värre än min farfar (han har Parkinson's...) och hade svårt att andas ordentligt. Jag tror att det är det som kallas en panikattack, för mig kändes det så i alla fall.

 

Det är så orättvist att en kille kan tro att han har rätt till min kropp (vilket delvis är samhällets fel) och att det sedan är jag som får lida för det resten av mitt liv. Jag blir inte ledsen, jag blir arg! Jag är arg på samhället som skapar de här skeva idealen. Visst, samhället uppmuntrar inte direkt till påhopp, sexuella trakasserier eller våldtäkt, men dagens ideal är definitivt en del i det hela. Jag är arg på att ingen, inte en enda jävel, brydde sig om att jag gallskrek efter hjälp. Jag blir arg över att jag inte ska kunna gå själv när det är mörkt ute på grund av mitt kön. Jag blir arg över att behöva anpassa mig själv och mitt liv och undvika vissa situationer. Jag blir arg på mig själv för att jag förminskar och ursäktar när jag berättar för någon om vad som hände ("Ja men som tur är så tog han ju bara på mig, det hände ju ingenting!!"). Jag blir arg över att behöva vara arg, det påverkar mig negativt och så är vi tillbaka till att det är jag som får de negativa konsekvenserna fast jag inte har gjort någonting fel.

 

Nu har jag skrivit av mig lite så nu tänker jag släppa det här. Det är väldigt viktigt för mig att skriva av mig som en slags läkeprocess, plus att det är viktigt att våga dela med sig av sånt här.

 

Idag har vi varit vid Hillary's Harbour hela dagen. Vi har hängt på stranden, spelat UNO, ätit på restaurang, fikat, kollat på båtar och fönstershoppat lite :)

 

PS. Bortse från det stökiga rummet i bakgrunden :P

 

Nu sitter jag i skolan och kör ett sista pluggryck innan helgen. Det ska bli 27 grader och sol så jag vill kunna slappa och göra ingenting utan dåligt samvete :)

 

Just nu känns det som att allt flyter på bra, jag ligger nog till och med lite längre fram med skolarbetet än vad jag egentligen behöver. Vi ska även få tillbaka våra första assessments nästa vecka så det ser jag fram emot. Jag vill veta hur jag ligger till med engelskan och det :)

 

Nu ska jag fortsätta plugga :)

Det har alltid varit väldigt viktigt för mig vad andra tycker. Jag vet att jag inte borde känna så, men för mig är det viktigt att göra andra glada vilket i sin tur innebär att jag kanske lyssnar lite för mycket på andra istället för mig själv. När jag var yngre kunde jag sluta tycka om en kille bara för att en kompis sa någonting negativt om hans personlighet/utseende. Jag vet att deras avsikt inte var att få mig att dumpa honom, men jag fick kraftig ångest och var helt enkelt tvungen att bryta. Det gällde inte bara killar, men det är det jag minns starkast. De senaste åren sticker det till lite extra i hjärtat om mina vänner kommer med negativa kommentarer om mig eller någon jag gillar, men jag är inte längre så osäker att jag skulle göra någonting drastiskt. Nu var det dock inte killar vi skulle prata om utan ämnet är hårfärg!

 

Ibland har jag väldigt svårt att avgöra vad jag vill göra för mig själv och vad jag vill göra för att göra andra glada. Ibland är de två samma sak, ibland inte. Det här med att vara blond eller rödhårig är ett evigt dilemma för mig. Att vara blond representerar nog mycket min bild av "hur man ska se ut", att vara snygg, att vara vacker. Ja ni vet allt det där som ett föredetta mobbat barn strävar efter resten av livet (yippie...). Samtidigt definierar jag mig själv som rödhårig så det är en ganska stor del av min personlighet. Jag är stolt över att vara rödhårig och jag gillar det, men det är väldigt mycket jobb. Utväxt som ska färgas och ögonbryn som ska fyllas i. Konstant. Dock är problemen som jag precis nämnt inte de största problemen. Det svåraste för mig är att avgöra om det är jag som vill vara blond alternativt rödhårig eller om det är andra som vill att jag ska göra det. Hälften av de jag känner tycker att jag passar mycket bättre i blondt hår medan hälften tycker tvärtom. Jag är i en situation där jag inte kan göra alla nöjda vilket jag stör mig på något enormt! Det inte bara stör mig, det förvirrar mig. Jag är så förvirrad att jag inte vet vad jag vill längre.

 

Hur som helst har jag precis färgat min utväxt så nu blir det rött ett tag till. Nu kan hälften av mina nära och kära applådera medan den andra hälften går och gråter i ett hörn.. ;)

 

Nu har skolan kommit igång igen och jag kör på som vanligt. Vi kommer få tillbaka våra uppsatser nästa vecka så jag väntar med spänning på betyget... Det känns rätt bra, men det är svårt att veta vilken nivå de är på här jämfört med hemma. Det ska hur som helst bli himla skönt att veta.

 

Nu har jag börjat förstå mig på blogg.se's nya design också plus att jag lyckades få bort understrykningen på texten/rubrikerna. Jag har även fixat och trixat lite med headern och designen i allmänhet :)

 

Jag ska verkligen försöka uppdatera bloggen mer, men med skolarbete/resor/sightseeing/vardagsliv/skype blir det tyvärr inte så mycket tid över.

Jag har inte uppdaterat min blogg på ett tag nu så jag märkte inte alla ändringar de har gjort förrän alldeles nyss. Varför är min text understruken?! Varför ska förändring leda till någonting sämre?! Aja, jag har i alla fall gjort en ny header så det var mest därför jag loggade in här. Nu blir det sova för imorgon är det föreläsning 08.00 :)