Ronjas blogg

Jag pratade lite med min mamma igår om ångesten. Ibland förstår jag mig inte på henne för hon kan komma med sjukt väsentlig information som kanske borde ha varit ett varningstecken redan då. Exempel: Vi pratade om min självdiagnostiserade sociala fobi/ångestsyndrom och mamma nämner i förbifarten, typ som om det vore ingenting, att när jag var liten och vi hade besök och folk hälsade på/pratade med mig så blev det så jobbigt för mig att jag satt och slog mig själv. Eh. Varningsklocka? Hallå?! Min mamma tror att jag har en släng av autism och visst, det kan jag köpa. Men varför fick jag inte någon hjälp då?! :P

Nu blir det godis och film.