Ronjas blogg

Jag får alltid lite konstig halvångest när jag har skrivit av mig. Det beror antagligen på att jag blottar mina känslor och känner mig totalt utlämnad, men det får faktiskt vara värt det. Vi får väl se om någon potentiell arbetsgivare någon gång i framtiden får för sig att googla på mitt namn, snubblar in här och ser vilket oerhört labil och känslosam typ jag är. Jag försöker att inte låta så jäkla deprimerad allt för ofta, men ibland måste ett inlägg som det nedan slinka ut. Som sagt, det här är min dagbok och det råkar bara vara så att den är helt öppen för allmänheten.