Ronjas blogg

Det känns som en klump i halsen. Usch. Jag förväntar mig och hoppas på så mycket av de runtomkring mig att jag nästan alltid blir ledsen. Du säger att jag inte ska förvänta mig någonting alls av folk, men jag trodde att det var det som var poängen med att ha vänner. Det är väl ens vänner som alltid ska ställa upp? Jag orkar inte bråka eller försöka argumentera för min sak en enda gång till. Att såra någon lite lätt, men många gånger, blir till slut för mycket. Att känna lycka av att vara i närheten av en person är få förunnat. Jag har det med mina närmsta vänner, och speciellt med dig. Jag gjorde i alla fall det förut. Du gör så ofta småsaker som gör mig glad och du tar ofta hänsyn till mig, men det har även hänt många gånger att du inte gör det. Det värsta är att jag får skuldkänslor för att jag mår dåligt över ditt beteende, bara för att du faktiskt var snäll mot mig för en vecka sen. Att du sedan vänder allt emot mig och försöker argumentera dig ur saker genom att vara nedlåtande och dumförklarande gör inte direkt att jag blir mindre ledsen. Jag vet att du är ledsen och mår dåligt, men varför vill du få mig att må lika dåligt? Jag trodde att ens vänner är de man älskar och vill väl? Det är som att du leker tusen nålar med mitt hjärta. Vilken jävla vän gör så...?