Ronjas blogg

Musik på högsta volym såhär mitt i natten. Jag kan inte låta bli att fundera på livet vid den här tiden, men jag har hört att ingenting bra händer efter klockan två på natten.

Jag har ett ganska bra liv egentligen. Vänner som bryr sig, föräldrar som försöker, en bror som lever, en lägenhet, en plan för framtiden. Det är nog där skon klämmer, vid det där sistnämnda. En plan för framtiden. Det är läskigt att veta exakt vad som ska hända. Jag får lite ont i magen när jag tänker på att jag inte vill ha den där planen framför mig. Helst av allt vill jag bo i USA. Kanske inte hela livet, men i alla fall i några år. Därför känns det dumt att utbilda sig till någonting i Sverige som inte är giltigt utomlands. Vad är poängen med det liksom? Jag känner mig vilsen. Det finns så mycket som håller mig kvar i Sverige just nu. Mest av allt är jag nog rädd att förlora kontakten med mina vänner. Vissa av dem behöver mig just nu mer än någonsin, de flesta faktiskt. Frågan är vad jag behöver, och det har jag funderat på så mycket att det gör ont. Något svar har ännu inte uppenbarat sig. Jag är livrädd för att fastna i någon form av tristess. Socionomutbildning, jobb som kurator, skaffa kille, gifta sig, skaffa barn. Sådär förutsägbart som jag inte vill att mitt liv ska vara. Visst, det skulle vara enklare att bara fortsätta på det här spåret, men jag tror att jag skulle förlora mig själv i processen. Eller kanske snarare aldrig riktigt hitta mig själv.

Puh. Skönt att få utlopp för alla jobbiga tankar ibland. Nu: sängen.