Running up that hill

Mina sömnrutiner började bli bra för ett tag sen. Jag somnade innan tolv och vaknade runt nio. Nu börjar det där suget efter att vara uppe längre och längre komma tillbaka, och jag försöker verkligen gå och lägga mig i tid men jag får sån otrolig ångest. Jag har någon form av rädsla för att livet ska gå för fort eller någonting åt det hållet. Jag hatar själva processen av att gå och lägga sig. Det är läskigt att dagen som har varit helt plötsligt ska ta slut och att flera timmar av mitt liv kommer att försvinna utan att jag märker det, och att det sen helt plötsligt börjar om igen när jag vaknar. Hela grejen är bara creepy och ångestframkallande. Mycket av det som ingår i en vanlig dagsrutin såsom att duscha, äta frukost, gå och lägga sig är jätteläskigt för mig. Självklart är jag tvungen att göra alla dessa saker, men det är inte särskilt roligt eller motiverande att få ångest för det varenda gång. Det är som att jag är så rädd att livet ska passera alldeles för fort att varenda ögonblick blir jätteviktigt och jättesvårt att släppa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback