Ronjas blogg

Just nu känner jag mig bara allmänt bitter över tentan på torsdag. Jag har skrivit ner allt viktigt från medicinboken och läst igenom det flera gånger, men det fastnar inte. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska bli intressant. Egentligen är det ganska intressant, men jag har bara så mycket annat på hjärnan just nu.

Först har vi det här med Uppsala. Jag vet att jag har tagit rätt beslut för min egen skull, men jag är samtidigt väldigt ledsen eftersom jag lämnar Therese. Jag är helt säker på att våran vänskap är tillräckligt stark för att hålla även om vi bor på olika håll, men samtidigt vet jag att det kommer bli svårt och det kommer inte vara samma sak. Jag har redan gått igenom det här med Amanda och det är skitsvårt att få det att fungera. Det kommer inte vara samma slags vänskap som det har varit i ett och ett halvt år. Vi kommer inte att promenera till skolan tillsammans varenda dag och prata om allt det vardagliga. Vi kommer inte umgås så mycket att vi nästan spyr på varandra trots att vi älskar varandra. Jag kommer sakna allt det där eftersom jag aldrig har upplevt det lika starkt som med Therese.

Samtidigt har vi Olof som flyttar till Malmö om två veckor. Vi har umgåtts regelbundet sedan vi var 17 år och han är en av mina allra bästa vänner. Han är den jag kan berätta ALLT för. Dessutom har vi bott tillsammans/grannar i typ två år. Tanken på att inte kunna gå till honom och prata när jag är glad eller ledsen är skrämmande. Vem ska krama mig och säga att allt kommer att bli bra när pojkar sviker? Vem ska jag göra narr av tv-serier och filmer med?

Jag tror att jag hade klarat de här två situationerna var för sig, men nu är det allt på en gång och jag vill verkligen inte tänka på det. När jag tänker på det gråter jag bara.