Ronjas blogg

Det är svårt att känna sig ensam, men det är svårare att prata om det. Jag dog lite inombords av att flytta ifrån alla mina vänner i Stockholm, och jag dog lite till när jag flyttade in i en lägenhet helt själv. Trots att det är gemensamt kök och trots att Olof bor i rummet bredvid känner jag mig mer ensam än någonsin. Idag fick jag "dödsångest" igen. Det var första gången på flera månader. Jag fick även extrem kramp i magen, det får jag ibland när det blir för mycket. Jag grät ganska mycket också. Men jag vill inte prata om det. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig eller umgås med mig bara för att jag mår dåligt. Jag vill att mina vänner ska vilja umgås med mig och göra saker som gör mig glad, precis som jag behandlar dem, men ibland blir det inte så. Ibland tror jag att jag ställer alldeles för höga krav, och ibland känner jag att vissa personer i mitt liv kanske borde bytas ut. Den enda jag pratade med idag var Therese för hon förstår min ångest och hon är en bra vän. Det här är inte en pik mot alla mina vänner, bara några. Det värsta är väl att de jag menar inte ens läser det här. Nu går jag och lägger mig. Gonatt!