Ronjas blogg

Jag typ sitter och väntar på att en katastrof ska inträffa. Det känns som att saker inte kan vara så normala som de är just nu. Jag har ingen ångest, ingenting som känns jobbigt, boendesituationen har löst sig, allt är bra. Fast jag har liksom en känsla av att saker inte kan vara såhär bra, inte för min del. Det brukar alltid vara någonting som är lite extra jobbigt. Jag är inte van vid det här överhuvudtaget. Det känns läskigt.