Those feelings are gone
Jag har insett att år 2005 var det absolut bästa året i hela mitt liv. Jag hittade en gammal dagbok från 2005 där alla de bästa minnena jag har fanns med. Jag hade ingen aning om att de alla inträffade just det året, men tydligen var det så. Det känns på något sätt bra att kunna referera allt bra till ett enda år. Fast å andra sidan har det hänt mycket bra efter det också, men just det året innehåller alla de där minnena som man längtar tillbaka till. De där stunderna man var totalt jävla lycklig. Det känns bra.
Jag har bakat bananbröd idag. Jag är dock osäker på om resultatet blev särskilt lyckat, men det får vi se imorgon när brödet ska provsmakas. Pappa fyller år imorgon så vi ska fira hos farmor och farfar med tårta, det ska bli trevligt. Sen ska jag umgås med Saga på kvällen, också en väldigt trevlig grej. Jag var förbi hos henne en sväng tidigare idag också. Saga är så underbar, hon får mig alltid att skratta. Jag är en annan person när vi umgås, fast på ett bra sätt. Hon får mig att våga lite mer.
Jag tittade på MTV World Stage med Linkin Park för en stund sedan. Deras musik har alltid berört mig på ett speciellt sätt. Varenda låt är bra och jag kan inte sluta le när jag hör dem. Någon gång ska jag se dem live. Jag tänkte lite på folk som är kräsna med musik eller film eller någonting annat. Det är lite synd om de människorna. Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att höra folk klanka ner på någonting jag tycker om, mest på grund av att jag har velat passa in. Jag inser nu att musik är en konstform, en slags poesi. Det är någonting vackert, och skönhet ligger i betraktarens ögon. Det blir ännu vackrare av att alla inte känner samma sak.
Nu ska jag sova lite. Gonatt!