Ronjas blogg

Jag känner verkligen att jag gör framsteg angående det här med självkänslan. Det känns så svårt i början, som ett omöjligt uppdrag. Hur ska man kunna bygga upp självkänsla när man inte tror på sin egen förmåga att göra någonting? Det är en ond cirkel som måste brytas. Jag är inte alls färdig med mitt arbete, men jag har börjat. Jag har brutit mig igenom den där första muren och tagit några steg på vägen. Det blir så svårt att försöka få bort nedstämdheten från sitt liv när den har varit en så stor del av det så länge. Jag har inte hittat mig själv ännu, inte kommit på vem jag är, men jag har insett vad jag inte är. Nedstämdheten är inte en del av mig, det är en utomstående faktor som jag klarar mig alldeles utmärkt utan. Jag trodde inte det förut, att jag skulle klara mig utan den. Jag har alltid varit mer eller mindre nedstämd och glaset har alltid varit halvtomt för mig. Det finns anledningar till detta från min barndom, men bara för att det finns en anledning betyder inte det att det finns en ursäkt. Man kan alltid ändra sin situation, man kan alltid bete sig eller tänka på ett annat sätt. Ett mer hälsosamt sätt. Visst finns risken att jag blir nedstämd igen, kanske väldigt snart, men jag får inte tänka så. Det vore som att jag skulle låta nedstämdheten vinna över mig. Eller snarare ta över mig. Om jag räknar med att den ska komma tillbaka, precis som om jag skulle sluta röka och räkna med att börja igen, så skulle det vara ett tecken på dålig självkänsla. Ett tecken på att jag inte tror på min egen förmåga att klara av vissa situationer.

Det här ska jag göra mitt bästa för att klara av. Den här gången tror jag på mig själv.