Ronjas blogg

Varför kan inte livet bara vara enkelt? Eller mer specifikt, kärlekslivet. Det finns så många killar jag vill gilla mer än som kompisar, men det finns liksom inte där. Ibland undrar jag om det är så att jag faktiskt inte har några känslor för någon eller om jag bara lurar mig själv som någon form av försvarsmekanism. Jag hatar att känna att jag behöver ha någon. Jag hatar att känna mig stressad över att jag inte har någon. Jag vill inte låta mig själv luras till att tycka om någon heller, men jag är rädd att det kan bli så.

Varför är vi tjejer så ofta besatta av att ha någon som visar uppskattning? Någon som älskar en mer än som en vän. Varför kan man inte bara lära sig att tycka om sig själv först? Varför räcker det inte med självkänsla och vänner? Det verkar ju göra det för killar. Kanske inte för alla killar, men de ger i alla fall intrycket av att det är så.

Varför skulle jag läsa den där boken? He's just not that into you. Jag vet att det som står i den stämmer, det är nog också därför jag blir så frustrerad. Jag vill inte att den där boken ska ha rätt. Jag vill inte behöva vänta på att en kille ska ta första steget, men det är ju så det fungerar. Om en kille verkligen vill få tag på en ser han till att det blir så. Enklare än så blir det inte, men ändå ska man krångla till allting och analysera sönder varenda liten grej.

Nej jag gillar ingen just nu, jag är inte kär, men jag behöver skriva av mig lite för jag känner att jag behöver få en del saker ur mitt system.