A lonely little girl

Idag är en dålig dag. Ångest. Ensamhet. Helst av allt skulle jag bara vilja att någon höll om mig. Jag mår inte bra alls.

En sak jag tänkte på idag var att jag alltid prioriterar människorna runtomkring mig, per automatik. Det kommer naturligt för mig. Men då undrar jag, när ska någon börja prioritera mig? Sätta mig i främsta rummet? För vem är jag den viktigaste? Att jag inte kom fram till något svar säger väl ändå ganska mycket. Bara för att man omger sig med människor betyder det inte att man inte är jävligt ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback