2 underbara år med ett underbart avslut

Here's the story (eftersom värsta diskussionsforumet bröt ut i min blogg angående mitt och Olofs förhållande :P)... Jag och Olof träffades och pratade igenom saker och ting idag. Själv hade jag funderat lite under veckan på om jag verkligen älskade honom själv eftersom jag inte direkt var ledsen. Visst, de två första dagarna var skitjobbiga, men jag inser nu att jag inte var ledsen för att jag älskade honom utan för att tryggheten som vårat förhållande gav mig var borta. Jag sörjde förhållandet i sig helt enkelt. Detta var precis det Olof kom fram till också, att vi har inte haft såna känslor för varandra på ett bra tag nu. Däremot sa Olof det att han vill ha kvar mig i sitt liv (eftersom jag är en positiv kraft eller något åt det hållet) och jag känner precis samma sak. Därför ska vi vara vänner istället :) Det känns bra att båda kände på samma sätt, då kommer det också antagligen fungera bra för oss att umgås som kompisar. Visst, det kommer säkert bli jobbigt för båda första gången den andra hittar någon ny eller raggar upp någon, men å andra sidan gäller det då att lära sig skilja på minnen och känslor. Det handlar om att vi har varit tillsammans i två år och det kommer bli svårt att vänja sig vid att inte ha kvar den där tryggheten, men det är sånt man får ta helt enkelt om det ska fungera. Det känns faktiskt som att det här kommer bli bra :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback