Frukt eller godis? En livslång kamp
Åter till det här med mat. Jag vet att jag lever ett jäkligt dåligt liv, i alla fall för min kropp och hälsa. Jag tränar aldrig och har aldrig gjort det, inte ordentligt i alla fall. Jag äter inte regelbundet och jag äter ofta godis och annat onyttigt. Inte lika ofta som förut dock, jag har kunnat skära ner det till max 3-4 dagar i veckan (märk väl att det här alltså räknas som lite för mig!). Min kropp mår säkert jättedåligt egentligen, och jag är väl medveten om det. Jag kommer säkert lida av benskörhet när jag är 30. Men trots att jag är medveten om allt detta är jag inte riktigt villig att ge upp allt det goda i livet.
Problemet för mig har varit, och är fortfarande, att jag får ångest över att jag är så onyttig, och att den ångesten inte alls beror på hälsoproblemet. Den ångest jag känner kommer av att jag känner mig fet, ful och äcklig som så många andra tjejer i det här äckliga samhället. Alla snackar om att bli smal till Beach 08 och så vidare, och det ger mig ångest! Jag får ångest över att jag inte ser så bra ut som jag skulle kunna göra. Jag drömmer mig tillbaka till en tid då jag var så smal att det gjorde ont i höftbenen att ligga eller sitta (bara ben och skinn). Att jag ens har den snedvridna synen på livet att man blir lycklig av att vara smal gör mig äcklad! Jag vill inte känna så, och jag är väl medveten om att det är fel att känna så, men ändå känner jag så.
Vad gör man?
Man slutar röka till o börja med ;) Det om nåt är ju inte bra!
Sen är det egentligen upp till dig. Jag vet precis hur det känns, jag pendlar själv i samma tankegångar. Frågan är vad du vill.. det är ju faktiskt mest du som tänker på hur du ser ut på beach08..skulle inte tro att många andra bryr sig hur du ser ut, de är alldeles för upptagna med sina egna komplex =)
Varje vår tänker jag att jag ska börja träna osv. Funkar ett par veckor, men sen skiter det sig :P Skulle vara kul att lyckas någon gång, för o veta hur det är. Om man blir gladare eller om det faktiskt inte spelar någon roll. Tror anledningen till att jag inte lyckas är att jag pendlar mellan att tycka att min kropp är helt ok och att den inte är det. Och när man är nöjd emellanåt är det svårt att verkligen ta sig i kragen!
Hoppas du blir mindre galen snart! :P O kom ihåg att vi, alla dina kompisar, olof, familj mfl. tycker om dig precis som du är o kunde nog inte bry oss mindre! =) Men som sagt, lättare o säga till nån annan än till sig själv, jag skulle inte lyssna påden som sa så till mig :)