Ångesten och jag

Ångest. Jag blir så jävla arg på mig själv för att jag aldrig kan skylla på någon annan, inte ens när jag har all rätt i världen att göra det. Varför är det jag som går runt och har ångest när det är någon annans dåliga planering som har skapat situationen? Varför har jag ångest när jag vet att det är de, och inte jag, som har gjort fel? Varför får jag ångest så fort jag tänker på lågstadiet? Jag tror knappast att de andra i min gamla klass går runt och har ångest över sitt beteende mot mig. Nej, för det är jag som är långsint. Det är jag som inte kan släppa taget om saker. Det är jag som lider av ångest. Det är jag som kommer gå in i en vägg en vacker dag.

Kommentarer
Postat av: Alexandra

Det är en lång historia, det var ingen av er iaf :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback