Ronjas blogg

Nu har jag äntligen sett klart hela säsong 2 av One Tree Hill :D Jag har i och för sig sett den förut, men jag gillar att ha boxen ändå. Det är vissa serier man verkligen fastnar för, som man kan storböla/skratta till och som man lever sig in i på ett sätt som knappt går att beskriva. OTH är precis så för mig, och ändå så mycket mer. Jag kan tycka att det är väldigt irriterande när man känner så starkt för någonting, vare sig det är en person eller en sak eller någonting helt annat, och man inte kan förklara det för andra. Man vill att alla runt omkring en ska förstå och älska samma sak precis lika mycket, men det blir aldrig så. Det är precis som när man verkligen känner igen sig i en låt och det nästan känns som att texten skrevs just för en själv. När personerna i ens närhet, de man älskar mest, då inte visar lika stort intresse för den här låten är det som att de inte visar intresse för mig. Det är som att eftersom jag känner igen mig så mycket i låten, och eftersom jag älskar den så mycket, så borde de personerna som älskar mig älska låten. Egentligen.

Gonatt!