Ronjas blogg

Tvättstugan är tråkigt. Kändes så nostalgiskt på något sätt när jag tittade ut genom fönstret imorse och folk stod vis busshållplatsen i kylan och väntade på bussen. Länge sen jag gjorde det, i alla fall så tidigt på morgonen. Jag saknar verkligen högstadiet/gymnasiet. Jag saknar att kunna gå i mjukisbyxor och den där härliga känslan när man träffar alla kompisar utanför skolan, att ta en morgoncigg med elin :P Jag är ledsen för att jag aldrig kommer kunna använda mjukisbyxorna igen, förutom hemma. Nu ska man vara så vuxen helt plötsligt. Jag kommer aldrig mer skolka, jag kommer aldrig mer smyga iväg på rast när jag känner för det, jag kommer aldrig känna mig så bekväm och så hemma som i skolan. Ni vet när man kom dit i mjukisbyxor o en mysig halsduk, det var frost i gräset och man var hur trött som helst. Men allt var värt det för man satt där och hade media med roliga människor och bra lärare. Det var slappt, och det är ett ord som jag antagligen aldrig kommer stöta på i arbetslivet. Inte heller i högskolan för den delen. Självklart inser jag att man någon gång i sitt liv måste börja ta ansvar, men varför kan inte jag få vara tonåring ett litet tag till? Vem var det som sa att så fort jag gick ut gymnasiet så var jag helt plötsligt tvungen att bli vuxen, vare sig jag vill det eller inte? Varför måste man sätta någon slags tidsgräns? Om jag verkligen fick välja att göra vad jag vill med mitt liv, då skulle jag stanna i högstadiet/gymnasiet för alltid. Fast å andra sidan kanske man känner så på grund av att man aldrig har upplevt någonting annat. Skolan har ju faktiskt varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas, därför kanske det är svårt att acceptera att det är över nu.