Ronjas blogg

Känner mig otroligt nostalgisk idag. Tänker tillbaka på danmarksresan jag gjorde med anton, stoffe, jonte och klabbe för ungefär två år sedan. Det kan bero på att jag träffade stoffe i lördags och vi snackade om allt gammalt :) Jag hade totalt glömt bort ett av de roligaste ögonblicken av hela resan, men stoffe påminde mig om det och nu sitter jag här och fnissar för mig själv :P Det var när vi satt på tåget på väg dit. Jonte var rastlös precis som oss andra, men valde att gå steget längre. Han ställde sig mitt i gången och tog tag i två säten på varsin sida, sen slog han värsta volten! Han föll pladask ner på golvet och hela vagnen satt och tokstirrade på oss. Fy fan vad roligt vi hade! Jag har nog aldrig skrattat så hysteriskt i hela mitt liv! Sen när stoffe och jonte gick och piercade bröstvårtorna var också en höjdpunkt :P Trots att jag, och alla andra, var sjukt irriterade på klabbe i stort sett hela tiden hade vi så sjukt kul tillsammans! När jag tänker tillbaka på det hela känns det mer som att jag var kär i klabbes kompisar än klabbe själv. Jag var beroende av den där enormt starka gemenskapen vi hade och alla de där hysteriskt roliga kvällarna hemma hos anton. Jag var kär i att för en gångs skull få stå i centrum, att få vara "den enda" tjejen liksom. Men de tiderna är över nu, vårat gäng kommer aldrig återförenas. Det skulle inte bli samma sak. Stoffe och jag kom fram till det att om vi till exempel skulle göra en till danmarksresa, även om vi åkte utan klabbe, så skulle det bara leda till besvikelse. Vi är inte samma personer längre, även om man ibland längtar tillbaka. Jag är lika nöjd med, och älskar, mitt liv nu, men det är bara så annorlunda.

För mig handlar det om att vilja vara ansvarslös och bara njuta igen, att få vara tonåring en liten stund till. Om så bara för ett ögonblick.