Ronjas blogg

[system of a down - lonely day]

Vem bryr sig om att jag är gråtfärdig var och varannan kväll när jag ska sova? Jag sitter och biter mig i tungan, stirrar upp i taket eller försöker tänka på någonting glatt. Allt för att inte gråta. "Är du sur?" är frågan jag får. Nej, jag är ledsen. Jag har så dåligt självförtroende just nu, såhär dåligt har jag inte mått sedan låg- och mellanstadiet. Det var en hemsk period i mitt liv och nu känner jag mig precis lika liten och ensam som då. Jag vet att jag har folk som bryr sig och älskar mig, men vad spelar det för roll när jag knappt klarar av att se mig själv i spegeln? Jag har gått upp en massa i vikt på bara några månader vilket har sänkt mitt självförtroende något enormt. Jag mår skit och jag vill bara gråta konstant. Det känns som att jag är ledsen hela tiden och jag hatar att jag inte vill gråta inför andra. Men att gråta innebär att man måste förklara och jag orkar inte. Jag orkar inte förklara varför jag mår som jag mår och jag orkar inte låta mig själv vara så pass sårbar. När lampan släcks och du ser att jag vänder mig bort, då låter jag tårarna rinna ner längs min kind.