So we walk the plank with our eyes wide open

Just nu har jag en dålig magkänsla. Jag hoppas verkligen att allt löser sig, men jag är jätterädd.

Morfar ligger på sjukhus. Han har åkt in och ut nu flera vändor. Är det inte hjärtat så är det lunginflammation, influensa, feber, kräkningar, gallsten.. you name it. Det känns som att såna saker är ett tecken på att det börjar gå utför, när allt kommer på en och samma gång. Det verkar liksom aldrig ta slut, sjukdomarna avlöser varandra.

Jag har en gnagande känsla av obehag i magen, men jag håller tummarna.


Kommentarer
Postat av: N

<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback