Ronjas blogg

Jag tror inte att jag har några större problem med att vara ensam, men det är när det inte är självvalt som jag inte riktigt kan hantera det. Samtidigt vet jag att det inte är rimligt att kräva att mina vänner ska komma hit och umgås med mig hela tiden. De kan inte släppa allt annat bara för min skull. Jag vet att det är så, men jag vill ändå att de ska göra just det. Jag är så otroligt ensam just nu och jag har sagt det förut, men jag tror inte att mina vänner läser den här bloggen för ingen har gjort några större förändringar. Jag tror inte att de vet hur dåligt jag faktiskt mår heller, att jag gråter mig till sömns ganska ofta. Det är väl för att jag inte säger någonting om det.

Två av mina största problem är väl att jag dels känner ett enormt behov av att vara någons prioritet nummer ett med tanke på min familj och barndom, samt att det värsta jag kan tänka mig är att gråta inför folk.

Nu fyller jag år också. Jippie. Jag går och lägger mig nu.