Where the people are happy with their broken hearts


Wow, djungeltrumman is the shit! Berättade för en korridorskompis att jag ska flytta och nu vet minst halva korridoren om det. Folk kommer fram till mig och säger "Jag hörde att du ska flytta!" och jag blir liksom lite fascinerad över hur snabbt ryktet sprider sig. Det känns spännande, och även ganska skönt att slippa berätta det själv. Idag kom Daria fram till mig och frågade om det var sant att jag skulle flytta och att hon tyckte att det var synd och så. Det som gjorde mig glad var att hon verkligen menade det. Detta innebär med andra ord att folk tycker om mig här i korridoren, vilket egentligen kanske inte är så konstigt, men det är inte vad jag förväntade mig. Jag ser mig själv som en ganska tyst och tillbakadragen person som egentligen inte utbyter mer än tvåordsmeningar med några andra än Olof, Rickard eller Sandra i den här korridoren. Även om det är så är det tydligen inte intrycket folk har fått av mig och det gör mig glad. Det känns fint att jag inte har passerat obemärkt förbi och att jag har gjort någon form av intryck på folk. Det värmer i hjärtat.

Nu: middag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback