If it makes you happy then why the hell are you so sad?

Fortfarande vaken och ändå sitter jag bara hemma. En fredagkväll. Det här är inte okej. Fast jag kände att jag behövde ta det lite lugnt den här helgen, plus att jag faktiskt har fått en hel del skolarbete gjort :)

Kollade igenom en massa sparade mail och hittade en fruktansvärt hemsk och deprimerande dikt jag skrev 2002. Jag började nästan gråta. Det är hemskt att veta att man har mått så dåligt, och att det egentligen inte har blivit sådär jättemycket bättre. Eller ja, alltså, det har ju blivit bättre, men det är fortfarande inte bra. Fast just den här veckan har varit väldigt bra eftersom både Therese och Åsa har dragit ut mig i solskenet vilket har resulterat i en något gladare Ronja. Plus att Olof har varit extra snäll, plus att mina andra vänner har visat att de finns där. Jag mår faktiskt ganska bra just precis nu. Men det var läskigt att läsa den där dikten. Jag vill åka tillbaka till den stunden jag skrev det där och ge mig själv en fet kram och en axel att gråta ut mot.

Nu blir det cigg och sen sängen. Gonatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback