A million miles away from home

Jag har sån jäkla hemlängtan att jag bara vill skrika och gråta.

Hade trevliga/intressanta/roliga/givande konversationer med både Nina och Saga idag via telefon. Jag saknar mina vänner och det gör lite ont i hjärtat när jag inser att jag inte kommer få träffa dem på minst en månad. Jag har inte råd att åka hem till Stockholm och de har inte råd att åka hit. Jag tycker att det är underbart att prata med mina vänner på telefon, men det är inte alls samma sak som att träffa dem i verkligheten. Jag vill kunna ta en spontan promenad upp till Nina och fika eller möta Saga halvvägs på en cigg och sen gå hem till henne och dricka o'boy. Jag vill träffa alla mina vänner och det är jobbigt att jag bor så långt bort. Det är ensamt här och jag vill vara där de är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback