Jobbigt
Det känns som att det kan vara bra för mig att flytta till en ny stad. Att få chansen att vara vem man vill, någon helt ny. Det finns mycket jag behöver ändra hos mig själv, vilket jag är väl medveten om, och det finns en del saker jag ångrar såhär i efterhand. Saker jag inte borde ha gjort. Det känns helt enkelt som en lättnad att få börja om. De viktiga personerna från stockholmsområdet kommer ändå att stanna kvar i mitt liv, men resten kommer sållas bort.
Det här var inte menat att vara något deprimerande luddigt filosofiskt inlägg, men så blir det ibland. Det som egentligen fick mig att skriva det överhuvudtaget var att jag bara behövde få ner tankarna i skriven form. De är så förvirrande när de surrar runt i huvudet. Det jag känner är i alla fall att jag har svikit en person. Vad gör man i en situation där man känner ett behov av att berätta någonting för en person som egentligen har all rätt att veta, men det samtidigt finns andra inblandade att ta hänsyn till som kommer att ta stryk om man berättar?
Det här var inte menat att vara något deprimerande luddigt filosofiskt inlägg, men så blir det ibland. Det som egentligen fick mig att skriva det överhuvudtaget var att jag bara behövde få ner tankarna i skriven form. De är så förvirrande när de surrar runt i huvudet. Det jag känner är i alla fall att jag har svikit en person. Vad gör man i en situation där man känner ett behov av att berätta någonting för en person som egentligen har all rätt att veta, men det samtidigt finns andra inblandade att ta hänsyn till som kommer att ta stryk om man berättar?
Kommentarer
Trackback