What a feeling!

Det känns som att en stor sten har lyfts från mina axlar nu när skolan äntligen är över. Det finns väl en del stora stenar kvar, men en mindre i alla fall :)

Jag åkte hem till Olof efter föreläsningen, så nu sitter jag här och gör ingenting, väntar på att fotbollen ska ta slut :P Imorgon blir det jobb i 2 timmar och sedan ska jag iväg till kuratorn för mitt andra besök. Det känns både bra och dåligt. Bra eftersom jag behöver prata med någon, dåligt för att vi i stort sett tog upp allt det "lätta" förra gången så nu har vi bara det jobbiga kvar. Jag hatar att gråta inför folk, jag hatar att vara så otroligt sårbar som man är när man öppnar upp sig på det sättet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback